Zorro

 

Zorro - Boxer  (f.-66)

 

 

Zorro    

En Boxerkille som såg ut som en Mastiff. Han kom till familjen som omplaceringshund från Stockholm. Han var i 2-års åldern och hade blivit misshandlad av sin förre ägare. Trots detta var han absolut ingen "vekling" utan snarare tvärtom. Han var otroligt aggressiv på andra hundar och var därmed också gårdens skräck. Jag var själv i 14-års ålder och mitt liv bestod av hästar, killar och "moppar". Allt i nämnda ordning. Zorro var alltså en hund som bara fanns i familjen och mitt engagemang av honom var måttligt. Den enda gången Zorro snällt gick förbi andra hundar utan att titta på dom var när min mamma hade med honom till affären och han fick bära hem en kakpåse, kakan fick han när han kom hem.

En gång var det en man som ringde på dörren och min mamma öppnade, Zorro låg i hallen och gjorde inget väsen av sig. Mannen skulle sälja en sådan där religiös tidning, men min mor var inte intresserad så hon försökte stänga dörren. Mannen satte då foten mellan, så dörren gick inte att stänga. Zorro såg genast mammas belägenhet och rusar dit med ett vrål och biter upprepade gånger i foten. Till sist kommer han loss och går haltande där ifrån. Tror aldrig han stoppade en fot mellan en dörr som skulle stängas, en gång till.

Som sagt var, Zorro var gårdens skräck. Vid ett annat tillfälle fick en liten pudel erfara detta när Zorro fick tag i den och ruskade om ordentligt, men pudeln hade tur. Några byggjobbare hade lyft av ett brunnslock på gården, en sådan där grund brunn. Efter omskakningen ramlade pudeln ner i brunnen och där nådde Zorro inte den. Vid ett annat tillfälle när jag var ute med honom stöter jag på en tant i hörnet av huset, hon hade med sig två små hundar med sig och blev mycket överraskad när hon såg mig och Zorro. Skrikande ska hon försöka lyfta upp sina små skyddslingar, men istället får hon upp den ena över huvudet och svingar den som ett lasso medan den andra fick agera jojo.. det var en syn för gudarna och Zorro bara stod still och stirrade.

Vi hade haft Zorro i ca 2 år, när det tragiska hände. En granne hade införskaffat en liten hundvalp och höll den i famnen när mamma var på väg ur trapphuset på morgonen. Utanför dörren stod grannen som naturligtvis blev livrädd när Zorros utfall kom, allt hände så fort och överraskande att mamma tappade honom. Grannen lyckades få in sin valp genom en altandörr men Zorro hade redan laddat och högg grannen rakt i halsen. Det blev ilfart till sjukhuset och det var med nöd och näppe hon överlevde. Han sargade hennes hals så att det aldrig gick att återställa till det normala igen.

Det var slutet för Zorro, pappa åkte omgående till Blå Stjärnan och avlivade honom. Zorro älskade oss i familjen och alla små barn kunde göra vad dom ville med han. Hans aggressivitet och totala blockering mot andra hundar, blev hans död.