Om avel

 

När jag surfar runt på kennelsidorna här på nätet, slås jag av att alla tycks ha en så perfekt avel. Det är ju bra om så är fallet. Men jag tror att många med mej vet att avel är mycket svårare än så. En uppfödare har förhoppningsvis som mål att avlar för rasens bästa, samt att följer en standard som man helst ska tolka likadant som andra uppfödare. Alla uppfödare får väl "ömsom vin", "ömsom vatten". Men det är väl där man förhoppningsvis lär sig. Därför är det viktigt att man med öppna ögon kan erkänna, när det blev fel. Avel är en långsiktig planering och därför är det bra om man vet att man har någonting att tillföra rasen.

Kanske är det därför jag har så få kullar, just för att det är så svårt att ärligt veta att just jag har något att tillföra.

Inom "min" ras tolkas dessutom standarden väldigt olika beroende på vem som läser den. Tyvärr har detta gjort att rasen är delad i två läger. Även om man på vissa fronter inte vill erkänna detta. Det som kanske är mest skrämmande idag är att en del uppfödare kommit fram till att det är på det viset och väljer att avla båda dessa olika linjer var för sig. Utan att blanda dom !

Den ena typen säljs bara till bruksfolk och den andra till vem som helst.

En känd uppfödare sa till mig en gång "Jag kan inte föda upp hundar med skärpa, kamp och försvarslust. Då får jag tillbaka dom, för fru Svensson klarar inte av den hunden" .Man kan undra om det en bra tolkning av standarden. Är det inte bättre att fru Svensson köper sig en annan ras? Eller är det så att vi håller på att göra en ny ras i samma kostym?

Visst är det mycket lättare att "se" hur en hund ser ut, vinklar, storlek, färger o.s.v. Mycket svårare är att "se" klådor, immunförsvar, HD, AD, mentalitet, brukbarhet m.m. Jag är övertygad om att en valpköpare hellre vill ha en frisk hund än en "snygg" hund. Det är just här uppfödarens ansvar och ärlighet kommer in. Men hur vet man om en uppfödare är ärlig?

Någon har sagt till mig "du har väl bara haft "fula" hundar", därför förkastar du utställning. Men nu är det inte så att jag förkastar utställning men däremot har jag inte samma tolkning av den exteriör standard som många utställare och domare har. Jag har en litografi på världsvinnande schäfer 1916 och det är en kopia av den hund jag har idag ! När ändrades standarden? Jag har dessutom haft en vinnare på Schäfer SM i Axvall. En tik i klassen 12 – 18 månader. Hon hade 56 tikar bakom sig när hon vann! Jag upplystes om att detta var en utmärkt avelstik! Hur kunde domaren veta det? Han hade ju bara sett en yta! Det värsta av allt var att hon ställdes ut igen efter ett halvår för samma tyska domare och i exakt samma kondition och "åkte ut" på en 2:a! Men han hade väl en dålig dag och det var ju en annan, mindre känd person som denna gång visade hunden!

Min prioritering i avel är

1. Sundhet
2. Brukbarhet
3. Exteriör

Visst är drömmen att få allt i ett och samma "paket" men tyvärr är det få förunnat. Den som lyckas med det, är bara att applådera. Man kan ju undra varför man inte använder sig oftare av "det andra lägrets typ" . Någon sa: Para bruks med bruks och du får bruks eller para exteriör med exteriör så får du det. Para bruks med exteriör och du får skit! Om det är sant eller inte vet jag ej!  Men jag vet att jag aldrig skulle komma på tanken att avla på en hanhund eller en tik enbart för att den vunnit på utställning. Men att jag gärna skulle använda en hund med bruksmeriter som är frisk och har friska syskon även om den aldrig utställd.

Jaja, som sagt, avel är svårt!
En önskan är dock att schäfern ska få förbli världens bästa brukshund!