Historia

 

Del 1.

Allting haver sin början och sitt slut, slutet vet jag ingenting om , men så här började det…

Jag var nio år och gick ut med grannskapets alla hundar. Överst på min önskelistan till jultomten stod alltid "en hund". Utifall jag skulle råka hitta en lösspringande hund hade jag alltid ett snöre i fickan. Det hände faktiskt ett par gånger, men jag fick aldrig behålla hunden i fråga. Det fanns alltid en ägare som ville ha den tillbaka. Men så en dag träffade jag Karin och hon hade en egen hund. En vit dvärgpudel som alltid var nerrakad så den var mer rosa än vit. Men det var ju i alla fall en hund! Ibland fick jag hålla pudeln i kopplet och det var en härlig känsla. Jag var vansinnigt avundsjuk på Karin.

Så vid ett tillfälle när Karin och jag inte var riktigt sams, fick jag inte ens klappa hennes hund, än mindre hålla i kopplet. Just då bestämde jag mig för att när jag blev stor så skulle jag minsann arbeta med hundar. Detta upplyste jag Karin om men hon sa att det inte fanns några sådana jobb. Då får jag se till att göra ett sådant, svarade jag.

Åren gick, historien glömdes bort, och en dag 20 år senare står jag och väntar på kursdeltagarna för helgens kurs. Då kommer en tjej fram och frågar om jag känner igen henne. Det gjorde jag inte men jag frågade vad hon hade för hund, då jag för det mesta kommer ihåg hundar bättre än människor. -Setter, svarade hon, men den har du aldrig träffat. Däremot träffade du min barndoms pudel och du sa alltid att du skulle jobba med hundar.

Ja, tänka sig, vem hade kunnat tro att Karin skulle gå kurs hos mig 20 år senare! Jag har inte träffat Karin efter det, men hoppas att hon har det bra och att hon fortfarande älskar hundar.

År 1973 flyttade jag till Hudiksvall, en stad som jag ofta vistats i på sommarloven eftersom min mormor och morfar bodde där. Ganska snart sökte jag mig till ortens hundhundklubb. Jag hade då en newfoundlandstik som jag ville träna med. Ett år senare fick jag chansen att gå en instruktörsutbildning på dåvarande Statens Hundskola. Efter det var jag instruktör på klubben i sex år. Satt med i styrelsen och i diverse kommittéer.

Startade också Svenska Blå Stjärnans ungdomsavdelning i Hudiksvall och var ordförande där i två år. Hade även kurser på skolorna runtom. "Fritt valt arbete" hette ämnet och handlade både om hundar, hästar och andra småkryp.. Utbildade mig också till lantbruksavbytare och var verksam som det under en tid. Det hände ofta att jag blev tillfrågad om att hjälpa till med besvärliga hundar. Ryktet spred sig så jag till sist hade fullt upp med det. Bland annat lärde jag en gång en svårapporterad hund att apportera och fick en cykel som betalning.

I slutet av 1979 ringde Anders Hallgren och frågade om jag kunde tänka mig att jobba som dressör på Stora Sofielunds Hundskola. Visst ville jag det, sade jag och flyttade dit ganska omgående.

Sofielund var verkligen ett drömställe. En kursgård med en stor huvudbyggnad och två flyglar där jag bodde i den ena och Anders i den andra. Där fanns också två stycken hundstallar med plats för ett 30-tal hundar. Jättefina marker med skog och ängar och kursbostäder en bit därifrån. Jag jobbade där i nästan två år och det var en mycket händelserik tid. Livet bestod av hundar, hundar och åter hundar. Kurser nästan varje helg samt privatträningar och träning av inlämnade och egna hundar på vardagarna. Många av dessa hundar kan du läsa om under rubriken "Möte med hundar."

De första "hundpsykologerna" gick en tvåårig utbildning på skolan samtidigt som jag jobbade där. Ofta blev jag kallad hundpsykolog men dementerade det med skärpa. Ifrågasatte då liksom nu titeln. Jag var dock till viss del delaktig som lärare på utbildningen. Själv har jag titulerat mig dressör sen 1980.

Det bedrevs också en stor omplaceringsverksamhet på Sofielund och vi hjälpte massor av hundar att hitta nya hem. En del av dessa hundar var uppstallade på skolan, men de flesta fanns uppskrivna i ett kartotek. Under sommaren kunde det vara mer än 250 hundar som människor ville bli av med av olika anledningar. Det var dessutom billigare att lämna hunden hos oss än att avliva den…

Under åren på Stora Sofielunds Hundskola höll jag också en av de första kurserna i vattenträning för Newfoundlandshundar. Det var verkligen kul. Att se dessa stora hundar jobba i vatten är en fröjd för ögat. Det var också på Sofielund som "Kantarelletarkursen" uppfanns med mig och Anders som instruktörer.

Anders och jag med mina hundar, Fonzie - Sotis - Lady

En dåvarande elev såg till att agilityn kom till Sverige. Shaping var också något som man vid den tiden började använda sig av. Jag provade att lära in lydnadsklass 3 på en hund med metoden, men föredrog det traditionella sättet som enligt min mening är både enklare och snabbare. Idag har dock visselpipan bytts ut mot "klicker". Mycket enklare att hantera. Använder detta till viss del idag.




Jag fick också förmånen att på försök utbilda den första handikapphunden. Candy hette han och var en blandning av flat coated retriever och border collie. En underbart trevlig hund som flyttade till en rullstolsbunden dam och användes både som hjälpreda och sällskap. Idag är denna utveckling långt mer utvecklad men det var roligt att få testa på att utbilda den första servicehunden. Aftonbladet hade en helsida om detta:-) Men även fler tidningar skrev om det. Idag finns det flera sådana hundar.

     
Candy - Europas första servicehund
          

Del 2.

1982 gick flyttlasset till Emmaboda i Småland. Öppnade där en hundskola vid namn Åby Hundställe. Även detta ett underbart ställe med ett stort hus inredd med 2 lägenheter och övervåningen fick bli kursbostad med plats för 8 elever. Bodde själv på undervåningen. Gården hade också en stor ladugårdsbyggnad där en del inreddes till hundstall och trimlokal samt stall för övriga djur och ett garage för 3 bilar. Bedrev en stor kursverksamhet och hade även en del anställda. På gården fanns en hel del djur, såsom hundar, grisar, hästar, tjurar, får, katter och kaniner.

Startade där Sveriges första "Hundfrisörskola" där vi tog emot 8 elever åt gången för att grundutbilda i trimning och klippning av hundar. En mycket populär kurs med deltagare från hela Sverige. I kursen ingick också "Hundens beteende" och "Att starta eget". Kursen pågick i 8 veckor på både dag och kvällstid. Hundägare fick trimma, klippa, vårda…sin hund till halva priset. Detta gjorde att vi aldrig hade problem med träningsmaterial. Dessutom var det mycket kända och kompetenta lärare på kursen. Varje lärare specialiserad på sin rasgrupp. Flera av eleverna är än idag aktiva som trimmare.

Eftersom jag själv också trimmade en del hundar gillade jag även att visa dom på utställning. Har visat raser som Lahsa Apso, Flat Coated Retriver, Pudel, Cesky Terrier, Puli, Golden, m.m. En del av dessa hundar finns så småningom att läsa om under rubriken "möte med hundar".

Hade även mängder med andra kurser som, hunddressyr från hästryggen, etologikurser, lydnadskurser, privatträningar och mycket mera ! Här lärde jag också grisen Elin att gå lydnadsklass 1 och lite till. Henne kan du snart läsa om under rubriken "Mina andra djur".

Allt har sitt slut, sade jag i början på denna sida…så även detta. Efter nästan 5 år hade jag bränt ut mig helt. Hade inget privatliv, alltid "kursare" boende i samma hus. En telefon som jag döpte om till "terrorfan". Då bestämde jag mig för att sluta helt och hållet med denna verksamhet. Jag skulle aldrig mer hålla en kurs och bestämde mig därmed för att söka ett normalt jobb. Det normala jobbet blev som hundförare på vaktbolaget ABAB i Göteborg.

Del 3.

Där började jag alltså arbeta –86 och blev kvar där till – 90. Av en tillfällighet fick jag tag på en 1-årig schäferhane som jag sedermera hade som tjänstehund. Kay, va hans namn och blev även föregångaren till mitt kennelnamn, (Kaymix) Mer finns att läsa om Kay under rubriken "Hundar ur tiden". Han var min stora trygghet och kompis under tiden på ABAB. Otaliga är de historier som finns att berätta om den tiden, men jag ska bespara er detta.

Hur det gick till eller varför det blev så, vet jag inte, men hade ganska snart kurser igen. Först på Lerums BK och sedermera på GMBK och numer på SBK-Göteborgs Avd. 1990 var jag i full gång igen med kursverksamheten. Varit runt på ett antal klubbar i Sverige. Hade under en period kurser på Eriksöre camping under somrarna . Ungefär samtidigt fick jag också förmånen att vara delaktig i starten av Klippans hunddagis, ett unikt projekt som drivs av handikappade. Detta följdes snart att två till liknande hunddagis. Dessa dagis är värda ett studiebesök och borde vara en förebild för alla som går i dagisstartartankar.

-93 kom första schäferkullen under kennelnamnet Kaymix. Hästarna var även nu en naturlig del av mitt liv. Arrenderade ett stall där jag hade 8 hästar inhysta och en egen vid namn Samba. Att man aldrig lär sig ! Åter igen höll jag på att slita ihjäl mig med alla djur, kurser och tävlande.

Men nu har jag blivit lite klokare! En hund har jag idag. Istället har jag tagit på mej andra uppgifter inom föreningslivet Bl.a. som ordförande i Svensk Bruks Schäfer. Kurser har jag fortfarande fast i mindre skala. En kull då och då med några års mellanrum eller mer är också kul. Att satsa på eget tävlande är det jag mest ser fram mot just nu! När jag blir gammal/äldre ska jag luta mig tillbaka och bara skriva böcker om mitt hundliv …………tror jag !