Carina Romlands
hundsidor
Menu
Grävis (Grävling)
Grävis (Grävling)
En liten grävlingflicka som plockades fram helskinnad ur ett gryt av en jakthund. Hon hade fortfarande inte öppnat ögonen och matades med mjölkersättning för valpar. Hon växte upp och umgicks med gårdens hundar som om hon vore en hund. Bästa kompisen var finnstövaren Pia. Dom brottades och lekte med varandra som två hundar. Grävis var en mattjuv och om hon lyckades ta sig in i skafferiet, ett stort sådant som man kan gå in i, så stal hon allt hon kom över. Många gånger hittade man rensade hyllor. Hennes andra passion i livet var raggsockor eller stickade tröjor. Hon burrade upp sig som en boll, studsade på stället och fullkomligt kastade sig över raggsocksklädda fötter, då gällde det att ta skydd upp i en soffa eller på en stol. Vet inte varför hon var så galen i detta.
Hon lyckades också många gånger skrämma slag på folk som kom ner på gården. Hon tog sats och rultade fram till dom och satte sig på deras fötter samtidigt som hon tittade rakt upp i ansiktet. Där satt hon en stund till människans stora förskräckelse innan hon rultade där ifrån.
| Undrade många gånger varför hon gjorde så, kanske ville hon märka dem med någon lukt eller insupa deras doft så att hon visste vilka hon hade hejat på. För hon gjorde det aldrig två gånger på samma person. Hon tog också gärna en promenad till grannarna och krafsade på deras dörrar i förhoppning om att få en matbit. Tyvärr uppskattade inte alla grannarna dessa besök. Många blev livrädda när de öppnade dörren och såg en grävling stå på utsidan. En grävling som dessutom försökte tränga sig in och ibland lyckades. Många gånger fick vi skäll för hennes beteende när grannarna förstod att hon tillhörde oss. | |
Grävis visste inte vad koppel var eller vad det var att vara instängd, hon gick och kom som hon ville, hade ju lärt sig att om man krafsar på dörren så öppnas den. Om man har sett grävlingklor så kan man också räkna ut hur dörren såg ut. Grävlingar går ju i ide, så också Grävis men för henne var det mycket viktigt att ha ett bekvämt ide. Detta resulterade i att hon var inne och stal mattor, kuddar och annat mjukt och sedan drog in det under ladan för att bädda med. Det gällde att vara snabb och ha ögonen med sig för att hindra henne från dessa upptåg. Trots att det var kallt och vinter kom hon fram ibland och hälsade men var inte framme så länge åt gången. Det var väl mysigare att ligga bland kuddarna under ladan.
När hon var två år och kom fram på våren för att äta upp sig passade hon återigen på att besöka grannarna och vid ett tillfälle så blev hon överkörd av en bil. Vi hittade henne dagen efter, liggande diket, död. Hon som älskade att åka bil och ibland fick följa med till affären.
Det har nu gått många år sen Grävis dog och många gånger har jag retat mig på att vi inte knäppte mer kort på henne. Men det är väl så att man tror att vissa saker ska vara för evigt och man tänker, jag gör det en annan dag !! Så slutar berättelsen om Grävis.