Jag är en tjej som bor i Göteborg. Hundar är min hobby och mitt största intresse. Har kennelnamnet Kaymix där jag fött fram 5 kullar under loppet av 18 år. Just nu har jag Fuerza’s Kola som jag tävlar elit spår med. Kola är född den 26 maj 2003. Jag har äver en dotter till henne som heter Kaymix Elza som just gjort sitt MH. Framtiden får utvisa om hon kommer att bo kvar här eller få flytta till någon tävlingsintresserad person som bor i närheten.
Jag började hålla kurser för hundägare 1974. Är aktiv i SBK som instruktör, tävlingsledare, testledare och i diverse kommittéer. Har varit med och startat tre hunddagis i Göteborg med omnejd som drivs av handikappade. Ett projekt som lärt mig att livet inte alltid är självklart. Är också bildare och f.d. ordförande i föreningen Svensk Bruks Schäfer. www.svenskbruksschafer.com
Har ägt och sysslat mycket med hästar som jag tycker är underbara djur. Men tyvärr så gav ryggen upp helt och jag fick sluta rida. Pistolskytte är ett annat intresse som jag också lagt på hyllan men hoppas kunna ta upp så småningom. Det är en mycket avkopplande sport.
Har under mitt hundliv sett det mesta, tyvärr kan nog ingenting chocka mig längre. Stackel (tagghalsband) som växt in i halsen på en cockertik. Söndersparkade och misshandlade hundar. Hundar inköpta för att passa nya pälskappan. En Kuvazhane inköpt för en flaska sprit och uppväxt med freestyle på öronen, sedermera boende i en bil en hel vinter. En hund i hundkoja med två meter lång kedja där familjen lämnat den ensam sedan de flyttat. En hel sommar stod hunden där! Men jag har även varit med om många solskenshistorier med lyckliga slut. Du kan läsa mer om dessa hundar och många andra, under "möte med hundar".
Jag tycker….
en massa saker, vilket medför att jag ibland uppfattas som "kaxig". Det anses ju lite fult i Sverige att säga det man tycker, allt ska lindas in i så fina ord. Jag säger alltid precis det jag tycker.
Till exempel tycker jag att det är alldeles för enkelt att införskaffa en hund utan att ha lärt sig grunderna i skötsel och uppfostran. Något år senare skyller man på okunnighet när det blir problem och hunden får sätta livet till.
Tycker illa om medveten blandrasavel där uppfödaren fråntar sig allt ansvar efter försäljningen. Då hundägaren tror sig ha köpt en billig hund och i stället får en massa oväntade kostnader och problem i form av sjukdomar och dålig mentalitet.
Men samtidigt anser jag att det är alldeles för lätt att avliva hundar på grund av "dålig mentalitet" då det i de flesta fall beror på okunskap och felbehandling. Till 80 procent skapar man sin egen hund. Man får den hund man förtjänar, helt enkelt.
Jag gillar inte hundägare som gör hunden till en fyrbent människa och därmed kräver att hunden ska förstå allt de säger utan att de först har lärt den att förstå. Därefter påstå att hunden "vet" att den gjort fel och att den förstår varför den bestraffas. Hundar är hundar!
Det är fruktansvärt att genomsnittsåldern på en hund, i ett välfärdssamhälle som Sverige, endast är tre år. Även att så många hundar avlivas på grund av så kallad "dålig mentalitet"!
Ogillar föräldrar som skaffar en "barnvänlig hund" för att ungarna ska ha något att leka med och sedan avlivar den när ungen blir biten i ansiktet. Det finns inga "barnvänliga hundar", det finns bara "hundvänliga barn" och dem uppfostras av föräldrar!
Jag ogillar också mobbning av hundar som till exempel att man brottar ner dem, lägger sig ovanpå och sen tror att man är en bra ledare. Hundarna pratar ju med oss hela tiden och räknar med att vi ska förstå vad de säger. När vi svarar fel tappar vi också kommunikationen med hunden och sedan undrar man varför det blev en "problemhund"…
Mår dåligt när jag ser hundar som inte litar på sin ägare, när hunden hela tiden försöker tala om hur den känner och att den inte förstår vad som förväntas av den. Det beror aldrig på hunden om den inte lär sig något, utan på en dålig ledare och lärare. En bra flockledare är ingen tyrann!
Använder själv aldrig stryphalsband och gillar inte halti, "gåfintselar" och andra sådana hjälpmedel. Allt för många tycks tro att kommunikationen med hunden går genom kopplet. Hunden lever i en svart/vit värld. Den måste ha klara direktiv när det gäller vad vi tycker är rätt och fel för att kunna uppföra sig som vi vill. För hunden finns inget "rätt eller fel" om den inte fått lära sig det. Människor är alldeles för gråa och otydliga för att hunden ska kunna lista ut vad vi vill. Denna otydlighet gör antingen hunden osäker eller också lär den sig att "stänga av oss" för det vi säger betyder ju ändå ingenting. Men om vi lär oss vara tydliga i vårt språk till hunden så mår också hunden bättre och vi får en hund som litar på oss.
Jag önskar…
att alla uppfödare såg mer till hundens sundhet och mentalitet än utseendet, snygg päls och färg. Jag är övertygad om att de flesta valpköpare hellre vill ha en frisk hund än en vacker sjuk hund som endast ger merkostnader och kanske ändå måste avlivas i förtid. En frisk och glad hund som kanske inte alltid är snyggast i utställningsringen är ändå den vackraste för hundägaren. Det är beklämmande att uppfödare medvetet avlar på genetiska fel bara för att få en utställningshund att avla vidare på! Med detta inte sagt att alla vackra hundar är sjuka.
Önskar också att alla hundägare som står i begrepp att avliva sin "problemhund" först ger hunden och er själva en chans att komma till rätta med problemet genom att söka professionell hjälp. Min erfarenhet är att 70 procent av de så kallade "problemhundarna" blir helt bra eller bättre med rätt träning.
Skulle med glädje se att medelåldern på de svenska hundarna steg till minst tio år.
Det skulle vara fantastiskt om alla hundägare lärde sig prata med och förstå sin hund med hjälp av hundens eget språk, så skulle vi kanske slippa alla välavlönade hundpratare som ändå bara är bluff. Vem som helst kan lära sig att kommunicera med sin hund!
En annan önskan är att aktiva "hundmänniskor" inte skulle döma ut en hund som dålig för att den inte uppvisar förväntat beteende, inte klarade mentaltestet eller tävlingen. Istället bör man ställa sig frågan; "bra eller dålig hund" för vem? Det som är en bra hund för mig behöver inte vara det för dig. Bara för att en hund hamnat hos fel ägare borde inte nästa steg vara hundarnas himmel.
Låt oss aldrig glömma att hundarna kom till oss för att VI ville ha dem, inte för att DE ville ha oss…